Jag kan inte tro det!

Minns ni väskan som jag hittade hos Moster Marie som jag aldrig köpte och sen ångrade det surt när den försvann?

Det var Johans mamma som hade köpt den!
Till mig!
Som en sen födelsedagspresent!

Jag kan inte fatta det. Jag har suttit och vaggat med den i knät ett tag nu, och jag kan fortfarande inte smälta det. Världens finaste väska är min min min! Och nu är vi bästisar för all framtid.
Åh. Glädjerus. Lycka.

Tack Marita!
Du anar inte hur glad du har gjort mig.
Finaste presenten ever!